tisdag 20 augusti 2013

Åh, ironi med liten silverlans

Åh, ironi med liten silverlans
en synål, nyss i ormspott doppad,
så mycket var du ej ändå.

När sorgen stod med stora drag
där stjärnans skimmer i sin renhet dröjde
och skuggorna av natten fläktade
vid brus av evighetens flod,
du krympte till en dvärg,
du falnade som löv,
till intet blev du.

När stora glädjen kom med solar stora
i sina ögon,
när livet bjöd till lycklig kärleksfest,
när vardagsjämrens gråa ruckel rämnade
och världar föddes nya
vid klang och sken,
då, Ironi, ditt lilla vapen brast
och blev till rostig mull.

Men på din magra fåle, kallad Nej,
ditt negativa djur, av kallblod mest,
du gjorde en finurlig, god tornej,
i livets fejd, där lumpen rök som bäst.
Du kröntes vid en segerfest.
Men akta dig, där glädjens herre rider,
och göm dig, där den rena sorgen skrider.

B Sjöberg:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar