min själ är still och full av farna ting
och tyst jag leker med min moders ring,
förlovningsringen med dess solitär.
Snart ger jag den till henne jag fått kär,
med samma löften som en gång min far,
den ring, som binder samman allt som är
med allt som kommer och med allt som var.
Hur tyst det är! Mig tycks, min moder går
här ännu, stilla, som en gång hon gick.
Och sakta droppar varje ögonblick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar