Ginge jag i paradis
i en luft av evig blånad,
skulle jag gripas av en trånad
efter mörker och blåbärsris.
Kunde jag i Spaniens land
bli en hög och mäktig grand
med ett språk som smalt på tungan,
måste jag ändå lätta lungan
med att viska på svenska ibland.
Bodde jag ibland en stam,
där omkring mig smickret sam
och på kinderna jag kysstes,
skulle jag längta till de tystes
land, där känslorna stammas fram.
Rolös blir jag i en grav
vid ett solvitt, sydländskt hav
under papegojors pladder
och ett rusande blomsterfladder.
Jag vill bo under mossa och lav.
Jag har varit trilsk och dum
och ej haft om världen hum.
Fick dock ej för sent min läxa.
Jag blev född att glädjas och växa
blott på detta fattiga rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar