utan skymning och måneljus,
långt på Tännsjön skina vita tärnor,
nejden sover vid forsens brus.
Utan skuggor solen står i drömmar blid,
rymden är förklarad, jorden har fått frid.
Åreskutan från höjden ser
strålande vit i ljusa natten ner.
Lätta dimmor sväva över näset,
strömmen griper i vassen fatt,
daggen duggar ymnig jämt i gräset,
björken svajar i vindlös natt.
Tännsjön bryts i skum och Norrlands Indalsälv
störtar salig ner i morgonrodnan själv.
Strömkarlsharpan på klippans språng
Tännforsen spelar sommarnatten lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar