Upp, alla ni, som bett om bröd
men bjudits sten för kaka,
och res er ur er hungersnöd
och slunga den tillbaka.
Ni morrade i gränd och kåk
och hotade i bladen -
säj, har ni glömt ert gamla språk,
som hette Barrikaden?
Det finns väl än, ni svältens folk,
en Brutus, som kan gripa
den egna rättens kalla dolk
och dom i landet skipa.
Det finns väl än, ni bistra män,
en lunga, som kan ropa
till storms mot fogdarna igen
och rent i huset sopa.
Hur länge tål ni Våldets black
och Hungerns rep om foten?
Upp, upp i hybble och barack!
Ryck nesan upp med roten!
Ryck nesan upp med roten!
Geväret har en hane: spänn
och låt den hanen gala!
Ni ha så länge tadlat, män,
nu är det tid att tala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar