och till en domstol på ett torg
sin häpna tillflykt tog i själva domarns sköte.
Han säg en ödmjuk bön, han såg en tålig sorg
och menlösheten själv i kräkets ögon blicka:
Han kände i sin hand det lilla hjärtat picka,
och klämde det, med skratt, tills det ej rördes mer.
«Bort!» ropte hela folkets skara.
«Bort!» skrek de visas nämnd. «Barbar! från domstoln ner!
Ej en gång bödel får du vara.»
F M Franzén:
sin häpna tillflykt tog i själva domarns sköte.
Han säg en ödmjuk bön, han såg en tålig sorg
och menlösheten själv i kräkets ögon blicka:
Han kände i sin hand det lilla hjärtat picka,
och klämde det, med skratt, tills det ej rördes mer.
«Bort!» ropte hela folkets skara.
«Bort!» skrek de visas nämnd. «Barbar! från domstoln ner!
Ej en gång bödel får du vara.»
F M Franzén:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar