det rungande böl?
Vad fattas dig, vad kräver du?
"Bespisning och öl."
Då är du på behaglig ort
och må ej smäkta mer.
Du ser den humlekrönta port
till nöjets högkvarter.
Här bor den store konungen
av tunnor och fat,
som blandar starkt med honungen
och reder allsköns mat.
Här fjällas lax, här flänges ål,
den feta hönan fläks
vid marmorbrunnens klara skål,
där draken evigt kräks.
Här står den täcka oxellund,
vars bär ge öl och mäsk.
Därav blir mänskan glad och sund
och gott blir djurens fläsk.
Här växa måra, tusengren
och mången ljuvlig ört
som gör den skarpa finkeln len
och kryddar vin och vört.
Här blomma kumminhagarna
till älsklig likör
och malört, god för magarna,
sin beska ånga strör.
En pigosvärm far av och till
i lövsal och kök
och sprider doft av vårlig dill,
spenat och purjolök.
Och bien komma surrande
på honungsludna ben,
och det är sång och hurrande
kring stånkorna av en.
Hur friskt att njuta bland viol
den sura vårsallat
och lyfta mot en pingstblank sol
det pura distillat!
Här hoppar adelsmannen av
sitt trevliga föl.
"Håll", ropar sjöman, "släpp min tös,
din grevliga knöl!
För jag har gått på Hamborg med
det mastiga skepp,
och jag kan många fina kast
och hastiga grepp.
Och hissar jag eller halar jag,
så gör jag det grant,
och rucklar jag eller brucklar jag,
så ger jag kontant."
Här sitta många ämbetsmän
av skild profession;
här gräla mästare och sven
om lön och kondition.
O skräddare, du skolkar nu
och skalkas med makt,
du fröjdas på det holkar nyss
du krögarflickan bragt.
Skomakare, vi denna ro?
Finns ingen obött klack,
och ingen vanskött stövelsko
vars ovanläder sprack?
En glad gesäll vid grinden får
ett matskott och en klunk,
och visslande han återgår
till dammig landsvägslunk.
Men över trädan vid vår häck
står torveldens rök,
och lugnt från brädan på sin vält
styr bonden sitt ök.
Det går ett spel med klang så späd
på sädgröna fält,
det svänger in bland gårdens träd,
ty så är det beställt.
Det hurrar till, det surrar till
med svajande gnäll.
Nu dansa vi vår dalkadrill
till majande kväll.
Vem lufsar där med oknäppt väst?
O fasa och skam!
Här dansar ju vår nådårspräst
med krögarmadam.
Se krögarns dotter, snörd och fin!
Av dansen yr och matt,
hon tar ett glas konvaljevin,
med anisfrö försatt.
Hon makar på sin blåa stubb.
"Låt mig beveka dig",
en yngling viskar, "gack i skrubb,
att jag må smeka dig."
Mot aftonen vid väderspel
och kjolvindens fläng,
då yrar som ett tjäderspel,
o spelman, din sträng.
Säg, främling, varför häver du
det ljudande böl?
"Det sker av stor tacknämlighet
för sjudande öl."
Men akta dig för krögare,
de vakta på din pung.
De se du dricker trögare,
när du blir mätt och tung.
När krögarn smilat dagen lång,
blir käften bred och trött.
Då skriar han med gny och bång,
och du blir grovt bemött.
Då viner han: "Jag arme man,
mitt vinhus var så snyggt,
I, gökar, haven gjort det som
ett svinhus så styggt."
Så fösas vi vid skymningen
och klaga med varann,
att det skall slösas mynt och tid
på denna dranktyrann.
Vi vila oss vid vägarne
i svalka och blåst
och sucka, att för ägarne
väl stugan nu är låst.
Ur bukig kopparflaska
häller månen sitt mjöd;
däri vi vilja plaska,
till dess dagen står röd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar