den stilla vägen fram. Bland vita blom
och ljusa blad all vårens rikedom
och alla blida minnen veka logo.
Hur snart var allt förbi och bittert togo
vi avsked från varann. Hur hård min dom
i tysthet föll på dig. — Hur arm och tom
du stod för mig, när mina känslor dogo!
Jag vet det nu: Min var din kärleks dröm —
min själ allena hade skapat dig.
Och dock! Med blick än hård, än sorgset öm
jag ser två ögon ständigt följa mig.
Som tvenne stjärnor speglas i en ström
mitt liv de evigt följa . . . Blunda, glöm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar