Kanske framför oss ändå

 

Alla vi i snömoln gå,

famla kring i dimma.

Kanske framför oss ändå

gröna öar simma.

Kanske skall ur kolsvart svall,

ur den kalla välvning,

stiga upp i alla fall

morgon med en skälvning.

Se, programblad stormar strö

runt vid vilda tjuten,

röda blad och blå, som snö

fladdrar det kring knuten.
Var och en skall boja ha.

Lär dig bara striden.

Vanefången trivs rätt bra.

Strunt i individen!

Fram, gå på! Ack, är du rädd?

Tiden må dig lära,

klä dig i ett lurvigt skägg

och förvildad ära.

Har du inte krigarblod?

Det var rent förbannat!

Saknar du moraliskt mod?

Bättre att du stannat. -

"Stannat var?" - Jo, där du var

långt bland stjärnor vita,

där varenda lilja har

ansiktsfärg av krita,

där det ordet social,

som här ständigt dräller,

inte röjs i vindars tal,

ej i månskrift heller.

Barnen lärt sig stava det.

Ynglingen att tro det.

Mannen att begrava det -

det är beskt för modet.

Alla vi i stormmoln gå,

famla kring i dimma.

Kanske framför oss ändå

gröna öar simma.

B Sjöberg: