tisdag 12 april 2022

En som tycker om båtar

 

 

Jag känner en som drömmer stort om båtar 
och sällan sedda hav.
Han går på land och begär i tysthet eget båtkommando 
och runt kring sig en horisont, 
där blå med havet himmeln synes sammangå . —
Ja, vit kajuta önskar sig min broder 
och egen dieselmotor, eget roder 
samt gäll siren som blåser sjömanslåtar. 

Så går han där, på frihamnspromenaden, 
emellan plåtupplag och sviskonlådor 
och lyssnar till sitt inres djuphavsåder. 
Och höga kranar ovanför oss gnyr; 
det hör han som en reseuvertyr 
och tystnar då förströdd; från egen brygga 
ser han hur klara rymder överskygga 
hans hav. Och Vita Stjärnan driver traden. 

Den båten går mot glömda, vita vatten, 
långt bortom dagdrömd, solig ösemester, 
går dit där öster påstås möta väster; 
där finns det också en meridian, 
där blicken klarnar mer än man är van 
och jord och rymd kan riktigt tydligt skådas 
förenade. Där bildar dessa bådas 
hopgjutna kanter gräns mot tomma natten. 

Så står han under kranars glupska grepp, 
ser deras halsar, stålgiraffers, böjda 
i ödmjukhet inför de där förtöjda 
fartygen. Bort från svarta ryssars hesa, 
ångdrivna rassel går hans egen resa, 
som linjen Vita Stjärnan destinerar. 
Frånvarande och fjärrögd dirigerar 
han sina tysta färders vita skepp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar