Här från bergets krön, där molnen församlas,
innan tyst i vita flockar de draga
ut över skogars gårdar och böljande slätters -
hör, hur dagens röster möta de gamlas,
se, hur syner tumla ur folkets saga,
bondehärars tåg och konungaätters!
Djupt i sanka beteshagarnas mylla
folkets första, pålade stad blev begraven.
Grå en runsten ruvar vid klostrets ruiner.
Nu i fält, som veteaxen förgylla
och där skatter slumra, bragta från haven,
ropa barn och rassla skördemaskiner.
Vän, du som ängsligt om framtiden spörjer,
dröj här och lär dig att icke förtvivla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar