måndag 7 november 2016

I lärdomskvarteret


Extraläraren: "Jordgloben är sig lik..."

Adams, Evas friska barn
till skolan gå i gamman.
Lieber Knabe, strid för AB,
slåss mot gröna C!
Bänken snärjs i granna garn
av fantasin med flamman.
Romboiden blir så vriden.
Cirkeln börjar le.
Ordningsman, allvarsam,
led nu leksen gosse fram!
Intet nojs med bloms och flarn!
Sök hålla tankar samman!
- - -
Adams, Evas friska barn
till skolan gå i gamman.

Bordets jordglob, blank och grön,
som förr i goda tider!
Avbild duger - fast den ljuger
frid om stridens trakt.
Klar som förr den stolta sjön,
där Oceana rider.
Flodblå strängar - länders ängar,
rätt som skaparn lagt!
Färgen ren - allt i sken!
Ej man ser var lien ven.
Fläckfri, blodfri mulln och snön...
Sig lätt på axeln vrider
globen, trind och blank och grön,
som förr i fridens tider.

*

Stora barn av Adams ätt
i världen röster höja:
"Jag skall älska, du skall älska!"
"Jag skall hata..." Ve!
Skri och smatter - farligt sätt
att sköna verbet böja!
Villervalla - orrar knalla.
Nu för sent att be.
Sträng lektion - som kanon
dånar lärarn, hård i ton.
Bleka haven i en rök...
Ej alls man mäktar skratta.
Konjugera mer! Försök
att ordets ande fatta!

Adams plantor - skilda namn! -
som växa i det arma:
Liebe Eva, hjälp oss leva,
strid mot svarta ve!
Is och mörker tryck i famn
mot bröstets knoppar varma!
Lieber Knabe, slåss för AB!
Rättens pekning se!
I var vrå, handlen så
att ett starkt betyg vi få!
Vid terminens sista tid
berömmet må vi dela!
Rektor blid skall bjuda frid
vid läktarns körsång! Sela.


B Sjöberg:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar