onsdag 16 juli 2014

Dig skall min själ sitt offer bära

Dig skall min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud!
Dig vill jag med mitt hjärta ära
och dig med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

Du liv och varelse har givit
åt allt i himmel och på jord.
Ditt stora, milda namn du skrivit
så i naturen som ditt ord.
I allt du dig förklarat har,
o Skapare och Gud och Far!

Du stadgat ordningen för tingen,
du satt en gräns för prövningen,
men för vårt hopp, vår sällhet ingen,
ty du, o Gud, är kärleken.
Du allt på faderhänder bär
och bönhör varje fromt begär.

Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
att se och vörda dina fjät.
Var stjärna som på fästet tindrar
är vittne om ditt majestät,
och minsta lilja på min stig
är, Gud, ett tröstfullt ord från dig.

Därför, o Fader i det höga,
jag i din hand mitt väl förtror.
Jag vet ditt hulda fadersöga
ser ock den mask i stoftet bor.
På glädjens eller sorgens stig
du leder mig dock sist till dig.

O Herre, dig jag vill åkalla
när aftonstjärnan framgår skön.
När morgondaggens pärlor falla,
till dig jag höja skall min bön
och aldrig glömma dina bud,
o Fader, Skapare och Gud!

Arvid August Afzelius:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar