måndag 14 april 2014

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!
Men ingen känner dagen, förrn solen går ned.

God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist,
om kvällen blev den jagad och fångad till sist.

Skönt doftade blomstret vid ängen i byn,
om kvällen låg det krossat av hagel från skyn.

Den lilla som lekte i gryningen röd,
om kvällen låg på bädden så stilla och död.

På jorden det lever ej någon så säll,
att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll.

Lycksalig är själen som äger Guds fred,
fast ingen känner dagen, förrn solen går ned.

God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt,
om än bak mörka galler vi sitter i natt.

Guds folk kan sej glädja var morgon så ny,
om än det mejas ner under aftonens sky.

Som barnen jag fröjdas en morgon så röd,
om än jag innan kvällen är stilla och död.

Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,
vår flyktande själ, den bevarar han själv.

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!
Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.

 
B S Ingemann: 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar