Sår, som dagen slagit, läkas, när kväll är inne.
Lugn, lugn jag huvudet lutar
mot en helig syn, ditt dröjande minne.
Tempel; tillflykt; rening;
helgedom min!
På dina trappor undan mörkret räddad
trygg som ett barn somnar jag in.
K Boye:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar