För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
så också om natten, men jag får ingen ro.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Till dig ropade de och blev hulpna;
på dig förtröstade de och kom inte på skam.
Men jag är en mask, och inte en människa,
till smälek bland män, föraktad av folket.
Alla som ser mig bespottar mig;
de spärrar upp munnen, de skakar huvudet:
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom,
han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;
du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och det finnes ingen hjälpare.
Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Jag är lik vatten som utgjuts, alla mina leder har skilts åt;
mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv. Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,
min tunga låder vid min gom,
och du lägger mig i dödens stoft.
Ty hundar omger mig; de ondas hop har kringränt mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
Jag kan räkna alla mina ben;
de skådar därpå, de ser med lust på mig.
De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
Men du, HERRE, var inte fjärran;
du min starkhet, skynda till min hjälp.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Fräls mig från lejonets gap.
Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Ni som fruktar HERREN, lova honom;
ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom, alla Israels barn.
Ty han föraktade inte den betrycktes elände
och höll det inte för en styggelse;
han fördolde inte sitt ansikte för honom,
och när han ropade, lyssnade han till honom.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen;
mina löften får jag infria inför dem som fruktar honom.
De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker HERREN ska få lova honom;
ja, era hjärtan skall leva evinnerligen.
Alla jordens ändar ska betänka det och omvända sig till HERREN.
Hedningarnas alla släkter ska tillbedja inför dig.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Ja, alla mäktiga på jorden skall äta och tillbedja;
inför honom skall knäböja alla de som måste fara ned i graven,
de som inte kan behålla sin själ vid liv.
Kommande ättled skall tjäna honom;
man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,
ja, bland folk som skall födas att han har gjort det.
