pärlorna: Drick!
Skynda! Det ljuva, det ädla, det höga
söker du fåfängt, se’n anden förgick.
Dåren, som fäste vid skummet sitt öga,
vatten, blott vatten, på läpparne fick.
Njut! de försvinna, de tjusande
stunderna: Njut!
Ytterst förfinade, känslan och löjet
reta och domna i samma minut.
Snappa i flykten behaget och nöjet:
högst är raketen, i det han går ut.
Snar är på jorden den rusande
glädjen, ack! snar.
Fångad av ynglingens spända förhoppning,
än ur en druva, förädlad och rar,
än från en mun, lik en ros i sin knoppning,
strax till sitt hem över molnen hon far.
F M Franzén:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar