mot halvsläckt vattenspegel, som drömde utan svall.
En fågel pep så vek och späd ur strandlövets hägn,
och sakta det viskade, mitt regn:
"Det är de stilla stunderna som du skall leva på.
I kväll har intet, intet skett, men något sker ändå.
En fågel och ett vårregn ha sjungit dig en sång.
Tag med den. Den kan hjälpa dig en gång."
J Hemmer:

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar