Ja, täcka svenska kön! Jag måste det besanna:
den mullvadsögon bär uti en hornvärd panna,
vars ömkeliga smak kan finna någonting,
som överträffar er på hela jordens ring.
Er hy, så frisk och ren, som luften den I andas,
är lik ett blomsterfält, där ros och lilja blandas.
Att samla i er bild allt vackert, sött och ömt,
naturens rika hand sitt hela förråd tömt.
Om altar byggdes mer åt någon dödlig kvinna,
blott för en svensk, jag svär, mitt rökverk skulle brinna.
Att vackra flickor se, gick jag all världen om,
men inga råkte jag, förr än jag återkom.
En engelsk mö är skön, jag tillstår utan smärta,
men har för mycket snö i ansikte och hjärta.
Du ser en snövit kind, men purpurn saknas där,
och allt för liten eld i hennes ådror är.
En fransk har täckhet nog, men konsten är för mycken;
naturens vackra verk fördränks i lånta smycken.
Tag smink och puder bort, så har du trollet kvar;
på närstånd är hon ej, vad hon på avstånd var.
Det mera södra kön är snömos helt och hållet:
det är så hjärtans klent, så hjärtans ömt och fjållet.
Det vissnar när det rörs, som blomman på en äng:
i bilek går det an, men ej i hustrusäng.
J Wallenberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar