Diktarna

Oförvitligt namn och rykte  hans föräldrar sig förvärvt, och det var också det enda  han vid deras dödsfall ärvt, jämte ett par friska armar...

Ur svenska hjärtans djup en gång en samfälld och en enkel sång som går till kungen fram. Var honom trofast och hans ätt, gör kronan på hans ...

Du lyss på gräsen, som i vinden bocka,  på strömmen, som sin väg i dalen riktar,  allt vad den yttre världen för dig biktar  du älskar att i...

Och vet du vad han innebär, din ed, du unga brud? Och, ungersven, du, som begär ett hjärta inför Gud? Den eden gäller evig tro i över...

En ringa skara äro vi, men mäktiga och rika: En var är svensk, en var är fri och man för sig tillika. Vi äro av en ringa kast, men ha i...

Vem ville ej, med vad han äger, köpa en post, en ärofull, vid Danmarks sida? Skall man då icke unna oss att strida och svenska klingor ut...

Vad? Äro alla våra männer döda? och äta harar våra fäders bröd? Ett ädelt folk i fara är och nöd, och vi - se på, hur tappra män förblöd...

Vi kivas än och resa ärestoder åt egen slapphet, medan utanför invid vår tröskel krigets åska kör och blodet strömmar ut i breda floder. ...

Mitt öra fullt av ljugande idyller. som våra tama läspat år från år! Ett skämt med fastlagsris ännu i går – i dag ett sorgespel med svärd...

Liksom ett stjärnskott plötsligen försvunnen och snart förgäten som ett bortdött ljud, en biltog konung lyssnar efter bud om sanden i han...

I. Förgråtne trubadur! Jag ser det gärna och över dig jämväl mitt bifall strör, när du din fantasi till spegel gör åt varje liten mjälts...

Av mina kedjor jag ett radband gjorde, och vid var länk jag för den goda saken om världens sista korståg Herran sporde, då eldröd hane ga...

Min dom är fallen. Jag mig ej beklagar, hur långsamt timme efter timme skrider. Ett mänskoliv är dock ett mått av dagar, och varje mått s...

Vid kannan satt den gamle invaliden, ett spefullt löje kring hans läppar lekte, där han min bleka kind med handen smekte och talte om de...

Jag sett hur dina steg du ofta ställer hän till den ödsliga, den djupa skogen, till marker, aldrig rispade av plogen, där sällan kolargub...

Ej efter vapenärans tomma skal  den nya tiden fikna händer sträckte,  en bättre frukt världsanden henne räckte:  begreppets guldfrukt, läska...

Du står i sommarsolens heta brand  och svettas, där i äkta mullvadsiver  du fädrens tunga svärd och urnor river  ur högens stilla djup med g...

Förvänt till salighetens frukter gilja  en hop gudsnådeliga pietister,  hur fyndigt än begreppets alla brister  de fläkta bort med trones vi...

»Min stackars gosse, det är just en jämmer med dina underliga frihetsgriller. Ditt armod illa till din lyra stämmer. Var på din vakt m...

Sol går ned och briggen svänger långsamt blanka kopparbogen, bakåt luta rår och stänger, längtande på nytt till skogen. Ned ifrån de ...