En demokrat

Somliga bo i fattigbostäder,

andra i Strandvägspalats.

Ack, ett rum mellan fyra bräder

blir vår sista plats.

Ingen ska spänna sitt bröst och skryta

med sitt nackstyva jag.

Sex fot ned under jordens yta

flytta vi alla en dag.

Den som inhöstat mästerskapet

i att ta munnen full

får inom kort det skränande gapet

tilltäppt med kall, våt mull.

Livet spelar despot på tronen,

styr som diktator sin stat.

Döden ser aldrig till personen.

Döden är demokrat.

N Bolander:

En diktardröm

Jag drömde om att skriva,

jag vingklena sångarsvan,

inte i ord, men i brinnande liv,

en stor och vingbred roman.

Någonting mäktigt i linjen,

en stark och strömmande älv,

som kunde bära en människa fram

till att finna sig själv.

Något av rymd och resning,

stjärnljus och härdat stål,

som komme en modfälld att ana på nytt

vandringens mening och mål.

Vad blev det av diktardrömmen?

Är något kapitel på gång?

Nej, alltsammans hotar att bara bli

en sjaskig följetong.

Ett ganska själviskt och futtigt liv.

Just ingenting av vikt.

Jag fruktar det kommer att heta en dag:
Han levde stort - i dikt.

N Bolander:

Kyrkogångsgummorna

Nu slår man ljudligt på trummorna

för hjärnors och musklers spänst,

och ingen tänker på gummorna,

de böjda små kyrkogångsgummorna

som göra sin tempeltjänst.

De komma i silkesschaletterna

var söndag till Herrens hus,

i ur och skur över slätterna

att smaka de ljuvliga rätterna

och lyssna till orgelns brus. 

De se ej på tacken och lönerna

för årens lågmälta knog,

när de bedja de brinnande bönerna

för alla de vuxna sönerna,

som glömt dem nära nog.

Snart bäras de utanför tullarna

till mullens tysta advent

inunder de blomlösa kullarna.

Men skönt i de himmelska rullarna

stå deras namn i pränt.

N Bolander:

Lära och liv

Om dödens sötma och vinning

en gång Leopardi kvad,

men flydde visst bland de första,

när pesten besökte hans stad.

På talarstolen ett lejon

men eljes en rädd liten mus. 

Den store profeten krymper

i vardagens vassa ljus.

Ack, Leopardis gelikar 

de tala om dristiga ting,

men frukta i själva verket

ett ofarligt getingsting.

De sända raketer i luften,

som flimra och fräsa i kapp,

men ner på den leriga jorden

strax faller en hylsa av papp.

Att leva så djärvt som han lärde

har endast en enda förmått. -

Men han var ju också ett under,

Guds kärleks vulkanutbrott.

Du Starke, som talte om korset

och själv led en korsfästs död,

o, dränk mina flammande löften

i gärningars överflöd!

N Bolander: