Diktarna

I  vita systrar, darrande Pleiader, som tyst i natten, sörjande er fader, framskynden hand i hand i spridda rader  i skräck för Hunden och O...

Jag gick i går, där en gång förr  vi drogo  den stilla vägen fram. Bland vita blom  och ljusa blad all vårens rikedom  och alla blida minnen...

Mot klarblått vagga trädens rimfrostgaller,   hur lätta, spröda! Se, i morgonljuset  det vida fältet vilar glansvitt fruset  med millioner g...

En silversky nyss över månen sam,  och svarta spöklikt poppelträden stå.  Så tyst! Blott flädermössen fladdra fram  på lätta vingar i det sv...

I himlens breda sidengröna fåra  vid horisontens rand av gyllne rött  skönjs nyets tunna fosforbleka skåra.  Nu nalkas natten, kära, dagen d...

Se, frostkallt röd står himlen bortom taken  och slut är natten, slutad backanalen —  hur sällsamt blå bli skuggorna i salen,  hur gula ljus...

Nu faller kvällen skymningsblå och sval.  Och insjön somnat skär och spegelklar.  Med silverrena toner bäcken far  sin stilla väg vid sus av...

I enkle bergsmän, edra glömda öden  stå upp inför mig stilla, stolt i dag.  Hur underligt! I blodets dunkla flöden  av eder ätt har ännu någ...

Jag ofta sett dig för mig, Morfar Jan:  Med tjädertuppen på din breda rygg  du kom ur skogen visslande och trygg  med doft av lingonris och...

Så kom du hit till sist från fjärran länder!  Det vita huset milt sin hälsning sänder,  klar ligger sjön med furumörka stränder. —  Här levd...

Ur björnmossbädd, där ängsull vaggar vit,   på tunga vingar lyfta tjäderhanar,  mot klardjupt vatten stupar grå granit,  runt drömma höga ta...

Min sång, den är en sång om nöd och oförätter, om hårda gisselslag och seklers tyranni. I blod jag diktat den i smärtans långa nätter, oc...