Med tjädertuppen på din breda rygg
du kom ur skogen visslande och trygg
med doft av lingonris och kådig gran.
För barnaskaran, lyssnande och skygg,
du talade vid surr av kvällens mygg
om lyktmäns spratt och pudeln, som var Fan,
och skogsfruns gröna hårdräkt, sägenvan.
Men bitterheten tog dig så en dag. —
Ditt käcka lynne knäcktes av ditt slag:
i sju år levde du med armen lam,
som trotsat laxens ryck och björnens ram.
Den säkra handen, stolta älgars bane,
ej skulle mera spänna upp en hane.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar