Med rosor denna fyll, du väna viv,
så har du bilden
av vårt eget liv.
Din väg och min var sällan brant och hård:
den var
en vandring i en blomstergård.
När livets rosor vissna efterhand,
då knoppas nya
i ett bättre land -
kom, låt oss ditåt vandra hand
i hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar