Diktarna

När jag var barn, jag gick en morgon hungrig och barnsligt upprörd över livets hårdhet —  den svarta brödbiten jag fått till kaffet  ej mätt...

Två spiror sträckta mot höjden ur stadens vimmel.  Två armar ur mörkret räckta mot stjärnfull himmel.  Jag går och går. . .  Febrigt mitt tö...

Barndomens sommarkvällar, mörknande, måneblanka,  djupa av sällsam ro, ännu jag minnes er.  Aldrig skall sommarns mognad så jag förnimma mer...

Så glömmer jag åter trötthet och hat  för vårens ömma dyrkan,  liksom en gammal ärrig soldat  som faller på knä i kyrkan.  Jag har slitit hu...

Vårfrudagstidens lätta, vita dager  ännu en gång igenom fönstret flödar.  Över mig själv som över allt omkring mig  den mjukt och vänligt fa...

Till himlen kom en morgonstund ett barn  och stod vid porten still.  Den öppnades — ur silverljuset ljöd:  "Kom in, du hör här till...

Vi leva under tecknet av en fråga, vänner:  Skall allting mänskligt strypas under bödelshand?  Se mördaren och soutenören blivit helgon,  me...

Vi vämjes inför alla ord —  tomma, haltlösa, fega,  till intet förbindande —  alla vägar höljer de in i dimma.  Vi är trötta på de kringres...

Den väg som leder till frihet blir hårdare dag för dag.  Då krävas tapprare hjärtan, då krävas hårdare tag.  De hårda hinder som skymtat i f...

Mest av allt minnas vi några ställen  där vi plockade blommor med ivriga händer, där höet doftade av jord och honung,  där vänners förtrolig...

Härmed förklarar jag högtidligt och i vittnens närvaro att jag avsäger mig rätten till min blommande värld vid havet,  till ekarna med de s...

Till minnet av en finsk revolutionssoldat » En brottsling!» säger borgaren som går förbi hans grav,  »en sådan där, vars lik man spottar på...

Å, det är som jorden i en stilla bävan låge  efter fimbulvinterns fasor, efter frostens hårda domning —  jord, jag ser dig som en jungfru s...

Din blick mot stjärnorna, din hand i min,  ditt hjärtas längtan mot det fjärran blå!  Ditt hela liv en doftande jasmin,  vars doft skall sta...

Det tändes en stjärna i natten,  en natt full av syner och sång.  De vise som sökt efter stjärnan,  de följde dess strålande gång. Vi söka ...

Vid Fabian Månssons bår (endast ett år före förf:s egen död) Det lilla landet utav fattigdom och lek,  hårt prövat genom tiderna och åren,  ...

Ju mer illusionerna falla,  dess mer blir livet mig nära.  Ej bli mina ögon kalla,  ej tröttnar jag bördorna bära. Jag känner den väg jag ka...

Vi går mot livet vart vi går.  ”Vår väg bland dolda skiften  må löpa jämnad eller svår” —  vi går dock ej mot griften!  Om namnlöst eller nä...

Jag vill inte grubbla längre, jag vill inte mer vara stor. Jag vill tänka att världen är stor och god, jag vill vara ett undrande barn. ...

Jag satt i drömmar en stilla stund, då skymningen skyggt föll på. Då såg jag i sliten vandraredräkt en man efter vägen gå. Hans fötter ...