Diktarna
En samling av hög och låg poesi - men inte av rubb som stubb.
Visar inlägg med etikett
Erik Lindorm
.
Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett
Erik Lindorm
.
Visa alla inlägg
söndag 17 september 2023
Marta Maria
›
Jag kysser bort ditt anlet så svalt och lugnt, så att det åter lyfter sig varmt och ungt. Och rynkan i din panna blir åter slät, och...
söndag 10 juli 2022
Jordskeppet
›
Fram glider genom rymden den gamla skutan Jord med levande och döda ombord. Ej nödhamn eller ankargrund är henne beskärd på den svindlande s...
Faderskapet
›
Nu är det fjärde gången och allt är lika nytt. Och jag är åter fången, förhäxad och förbytt. Det biter i mitt öra, det sprattlar på min arm....
Min tolvåring
›
Jag stryker upp ditt förvildade hår, som nästan dig hindrar att läsa. jag ger dig ett smeksamt nyp i ett lår eller drar i din fräkniga näsa....
lördag 9 juli 2022
Storstadsmånen
›
Fullmånen hänger så lågt att den täpper Västmannagatans mynning i kväll. Ner över ljusprickig storstad den släpper ett regn av små frostiga...
Fullsatt spårvagn
›
Vad spårvagnen verkar festlig i kväll i detta herrans väder! På fönstren har snön lagt en luddig fäll. Här inne luktar det läder och våra yt...
Väskan
›
Du som jag såg den gången i Berlin bestiga spårvagnssteget som i dans, har än du råd att ha en lika fin och vacker väska, prydd med silverfr...
Nya gatan
›
Här ska stora gatan fram, stadens nya, fina stråk. Berget sprängs till makadam under svordomar och bråk. Här ska resas höga hus, biografer o...
Den rätte
›
Jag hade tänkt dig blond och lång över allt förstånd m ed en energisk haka, du, som i dröm och vaka varit mitt ideal. Blond och högväxt...
Kärlekskampen
›
Först i helvetet en timma för en dag i paradis. För att kärleks sol förnimma ska jag ut på hatets is. För att få ditt ljusa, lätta leende, s...
fredag 8 juli 2022
Det nya huset
›
Över den stackars staden lyfter du sturskt fasaden, gnistrande färsk och flott. Högfärdsbesatt du skiner, du som helt nya gardiner i dina fö...
Min skugga
›
I sensommarmånsken kring staden jag driver. I kapp med min egen skugga jag kliver. Den stiger och faller, den dansar och vacklar över var hu...
Vårens dårskap
›
Så snart som marken i mars blev bar som pojke hade jag kulpåsen klar. I dag är luften så misstänkt ljum, min egen pojke går i mitt rum med f...
Bohemen
›
Fransade byxor och trasig kavaj, blosset i mun och hatten på svaj över det knollriga håret, går han och driver gatorna kring, går han och vi...
Bron
›
Om kvällarna strålar bron av glober som stora solar, och i dess järnskelett molar trafikens darrande ton. Bron sjunger: "Dagen lång här...
Mot glömskan
›
I vrede kinderna brinna och blickarna hårdna i hat. "Jag kan ej förstå att du tänker så." Men jorden sig vrider och dagarna gå. Sn...
Efter silverbröllopet
›
De levat samman i trettio år, dag efter dag, tills båda fått samma gråa hår och samma drag. I barn efter barn de blandat själ och lynne och ...
Mödrarna
›
Barnet på din arm i baljan simmar, brasan varmrött genom vattnet strimmar, och det snöar där utanför medan stormen kring knuten kör. Åter si...
Poeten och glömskan
›
Jag vill lära sent och tida att mot glömskan leende glida utan minsta skryt och prål. Jag som andra skall ej slippa lämna kläder och nyckelk...
Norr och söder
›
Jag föddes mot norr, o bröder, men har väl ett fönster mot söder. Hur skulle de bistra och snåla vintrarna annars jag tåla, om ej jag fick s...
›
Startsida
Visa webbversion