Diktarna

Oktoberkväll. Mot skylös bakgrund stå bokarna i bronsröd skrud. I vindlös stillhet tiger allt, blott stundom fjärran bortåt åsen av knäckta ...

Mellan brustna skyar fram hon träder, nattens drottning, vänlig, blid,  skönt i silversmyckad prakt bekläder  sjö och land i midnattstid.  S...

Som havet i julis solbris så sval och berusande frisk är din kropp. Snö och rosor. Dagg i majskog, häggarna vid källan ej så ljuvligt dofta ...

Stiger ditt huvud, det sorglynta veka, upp för min tanke i skymningen bleka, sväller en sång i mitt hjärtas rum, ödesbebådande, varslande st...

I novemberdagen lugna ljusa satt jag i den gula skogen där vid fönstret uti stugan; ingen fågelsång i bokträd, ingen källas gång in under sn...

I sin knoppning dagen svällde: själen spirningsstilla låg. Ljuset växte, vällde och i toner yppigt blommade min håg. Nu det tystnat. Alla kä...

Gråter i mörka skogen regnet i novemberkväll; svarta stenarne sova i ring, svart sover mossan å brungrå häll. Men vid granens övre grenar är...

Ett barn i natten hemåt föres; i mörkret svarta hästars trav; det längtar hem till svala vita bädden - och sover snart till morgon full av k...

Gyllne stå morgonens träd, och den milda döden lyser över kronorna. Tonande livets våg, som sjunker, i ditt flöde själv en droppe, tårad glä...

Till andakt stämmer du min håg på nytt, o Ensamhet, min själ får åter vingar, till hymn du åter lösta anden tvingar, till pris och jubel öve...

Somna vill jag här på den mjuka mossans bädd från allt mitt sjuka sinnes kval, somna vill jag här och stilla vänta, stilla vänta i fromma bö...

I. Så har jag fordom suttit som i dag och lyssnat till din röst, den svårmodsblida, här har jag sett din tysta vålnad skrida, här har jag of...

Sonett, in i ditt tempel vill jag stiga, hur dina bågvalv spännas kyligt svala! Springbrunnens vatten hörs ur dunklet tala, jag vill min sjä...

Det våta kornets doft tungt över nejden vilar, augustikvällens luft är kvalmigt våt och ljum och töcknig, utan vind, beslöjat månljus silar ...

Orörlig, tung den varma luften står, ej fläkt, ej pust i dunkelt löv sig röra, osynlig hand vill andedräkten snöra, i dov beklämnings vånda ...

Så står jag åter på åsens kam med skogen där bakom mig stam vid stam och under mig slättens hav; och solnedgången sin eldskrift ristar med f...

Nu stiga viken runt de blåa landen ur genomskinligt junimorgondis, det dallrar soligt över gärdets ris, det spelar vind i lövets lätta galle...

Långt jag gått. Och alla vägar skumma! Som från fjärran obekanta kuster ljöd emot mig mörkrets susning, tills ur skuggorna, som blåa skälvde...

Jag ser dig, Höst, i mina vakna drömmar, hur jätteväldig, jättehög du står med huvud böjt, som ovan molnen räcker; ditt djupa öga med den hå...

Så bittert de beklaga sig över att icke ha någon "ledande personlighet i tiden"...  Ja, är det icke rörande! Tag en gammal kastrul...