Diktarna

Det brusande höstträdets krona  har hägnat i natt vår ro.  Nu gryningens kastvindar tona  kring grenarnas tomma bo.  Fort, fort svann den is...

Vi äro bränningar, vi, hör!  fjärran, fjärran från.  Vi äro komna i natt, hör!  att dig väcka med vattnens dån.  Där uppe molnens bränningar...

Och skyarna gå över bergen de blå, över älvarnas vågor mot skogarna grå, och den stormdrivna tall genom rymdernas svall sjunger högt som en ...

Skördens måne stiger med slipad skära över vidder gula av mogna kärvar;  fälten sova tunga av säd i nattens  rinnande månflod.  Täta skylar ...

Vekt var ditt ansikte då du log emot mig,  ljus var din panna och blicken mer än blå;  stilla du andades och drog mig häftigt till dig  — hu...

Djurgårdsekarna susa för sydlig, höstlig vind  tungt, tungt.  I druvblått dis stå dungar och våta berg,  men kanalens guldbruna vatten är  l...

Dagarna klarna mot vår och Strömmens fjädrade skaror  skriande flockas och fly, segla i stigande ljus;  vingarnas silverne pilar mot norr oc...

Tisteln sin krona fällt från den höga och taggiga stammen.  Syrsornas svärm, som vilt vingarnas nattliga spel  rörde i brinnande luft — likt...

Myrarnas dimvåta vidd låg bleknad ljum, medan ljudlös  fjällnattens första väkt skred över vildmarkens sjö,  speglade stum och klarnad sin s...

Högt över gotiska valv, kring morgonomflutna fialer  kretsa med strålklara skrik, virvla som syner förbi  svalor i flammande luft på snabba ...

Se, hur långt blicken når, ligga strålande blomhöljda gravar,  vårdarnas ristade sten kransad vänligt med grönt.  Du blott, förglömda grav, ...

I den väldiga natt mig omsluter, där jag vilar så ensam, stum och blind, ett förunderligt regn sig utgjuter - det duggar så levande varmt mo...

Är det sant? Skall jag sova en natt i ro - en natt utan vaka, en natt utan kval? sova lugn, vila trygg som fågeln i bo, ej räkna i jämmer ti...

'I. Kära liv - går du nu? Vänder dig bort från mig? Den strålande blicken du gav mig nyss, hur mina armar slötos kring dig -  säg - minn...

Ej med trots jag möter mitt öde, hur hårt, hur skärande mörkt det är. Ej med klagan jag lider de fasor ett outrannsakligt liv beskär. Löjlig...

Barnet kom från ängen med gloria kring sitt hår, det smög till dunkelt sjukrum från sol och hagtornssnår - och lade varligt mot mitt bröst e...

Vad är det för jubel jag hör? - det är som en fågels sång... en fröjd som på vingar sig rör, för vilken en jord är för trång! Det är morgon,...

Herre, jag vandrar i en mörk dal. Mitt liv är i skugga begravet. Vem mätte ut åt mig mina kval? De äro såsom sanden i havet. Solen förer du ...

Men om styrmannen kallar, så låt alltsammans ligga och skynda till skeppet. (Epiktetos). Aldrig glömmer hjärtat de bittra, bittra nätterna, ...

Stor måste skuggan varit - jag är bländad av ljus... förvirrad jag står i vårens sol på trädgårdens ljumma grus. Vacklande jag träder på fri...