Diktarna

Vilka plumpa öden plumsa vi ej i! Det är rena döden att leva som vi. Kärleken och äran ge bekymmer nog, men skepnaden med skäran han fyller ...

Jag följde kärleksyr din rosenstig; det tillhör stormens muntra tid och våren. Jag mötte dig med löjen och med krig; det tillhör sommaren oc...

Jag mycket mist och mera skall jag mista och jag drivs längre, längre, fot för fot, den underliga vilda stund emot då allt skall brista. ...

Trodde min broder rätt, är döden ett bekymmer, vilken lik ängslan nog tör äga övergång. Morgonen bräcker lätt, i samma stund det skymmer. Bä...

Hans kyla kom plötsligt när mig. I timmar av klarsynt vaka hans skugga stod vid min dörr. För den, som var uppbrottsfärdig och sedan...

Ja, du kommer till slut, bleka Dödens minut, då med granris min port blir prydd, då min fönstergardin utav blommig satin blir på...