O Gud, vad gräset är skönt att se
med ängar i vinden och blommor som le!
O Gud, där skåda vi Dina spår
och se, att än Du i världen rår!
Vad finns på jorden likt dessa strån,
av tidlös skönhet åt tiden ett lån!
Hur kunde jag bo på livets näs,
om vinden ej ginge i vaggande gräs?
O Gud, låt gräset smeka min kind
och breda sin matta mjuk vid min grind!
O låt mig få gå över grönan vång,
och giv mig gräs på min grav en gång!
T Nilsson:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar