Här från bergets krön, där molnen församlas,
innan tyst i vita flockar de draga
ut över skogars gårdar och böljande slätters -
hör, hur dagens röster möta de gamlas,
se, hur syner tumla ur folkets saga,
bondehärars tåg och konungaätters!
Djupt i sanka beteshagarnas mylla
folkets första, pålade stad blev begraven.
Grå en runsten ruvar vid klostrets ruiner.
Nu i fält, som veteaxen förgylla
och där skatter slumra, bragta från haven,
ropa barn och rassla skördemaskiner.
Vän, du som ängsligt om framtiden spörjer,
dröj här och lär dig att icke förtvivla!
H Blomberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar