tankfulla blickar fast läpparna tiga;
siares läppar som rädas att bryta
midnattens tystnad, där aningar stiga.
Dessa rannsakande ögon mig skrämma.
Så kanske kände en pilt, som blev buren
ut till de äldste, som skulle bestämma
om han som rov skulle lämnas åt djuren
eller bli knäsatt och upptas som broder.
Utlagd bland tingsplatsens stenar och stubbar
söker han ivrigt med blicken sin moder,
stirrar förundrad på kretsen av gubbar.
Ängslad av ögon som ruvande drömma,
längtar han dunkelt från tingsplatsens hällar
att hos sin moder få huvudet gömma
kelet bland sovplatsens raggiga fällar.
S Lindström (Tristan):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar