Den dystre poesiaspiranten
är märkvärdigt munter i dag;
han pratar ivrigt och skrattar
och tycks finna allting i lag.
Har mänskorna plötsligt förbättrats,
har världen i hast blivit ny?
Har han funnit en tro som kan hjälpa
hans sinne ur Misströstans dy?
Har han lyckats att glömma sitt grubbel
för tankar på kall och på plikt?
--- Nej, han har i en ansedd tidskrift
fått in en makaber dikt,
som förkunnar att intet kan hjälpa
oss upp ur Misströstans Dy,
att mänskorna aldrig blir bättre,
och världen aldrig blir ny.
S Lindström (Tristan):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar