Vid fönstret har jag stått en stund och tittat
på bitar av en plansch som jag har hittat.
Det är en bild till någon barnbokssaga.
Jag har ett minne av hur texten till den
grep mig så djupt, kom mig att vackert drömma,
men själva sagan har jag hunnit glömma,
och fadd och löjlig finner jag nu bilden.
På himlen skrider sakta molnens tåg.
Ack! förr i deras växelspel jag såg
en saga vackrare än alla andra.
Men inte heller den minns jag nu mer.
Mitt hjärta tiger; jag står kall och ser
hur tysta kvällsmoln över himlen vandra.
S Lindström (Tristan):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar