in que totum continetur.
- - - - - - -
Quidquid latet apparebit.
- - - - - - -."
(SvPs 1921 n:r 664)
"På den Yttersta Dan, kors, då vankas det skandaler!
Åh, tänk när vår Herre slår upp sina journaler,
där allt som har gjorts allt sen Adams dar,
och allt som har sagts, allt som inte annat var
än en halvtänkt liten tanke i ett skrymsle i en själ,
står bokat och noterat så ordentligt och väl
Han sitter där på tronen som en rektor i kateder,
med änglarna omkring sig som en lärarekår,
och läser opp betygen för uppförande och seder,
och skiljer pigga getter från fromma dumma får.
I skolan (fast det ofta blev min lott att sitta kvar)
var examensdan den bästa av terminens alla dar.
Jag undra vem av flickorna som kom i finast klänning,
och framför allt så var det en sån förtjusande spänning
att få veta vilka andra som fick underbetyg,
och se om de såg sturska ut eller lipade i smyg.
Den Yttersta Domen blir nog långsam i början,
för alla gångna tider, all den historiska smörjan,
med feta hjältekungar och torra helgonhäxor,
de ska väl dömas först; det blir som gamla läxor
som man får höra omigen, fast, förstås, det är sant
att den repititionen kan bli nog så pikant.
När alla Casanovor och alla Pompadourer
får berätta detaljerat om sina små amourer,
det blir nog ganska kryddat; och kanske lika spännande
blir det sen att höra hjältarna och helgonen bekännande
en del små detaljer om sina allra som privataste
förhållanden, som kanske inte var bland de delikataste.
Men kors, när sen turen kommer till denna här staden
och dem som bor här nu! Tänk när hela långa raden
av alla som jag känner, eller bara vet vad heter,
ska bikta, en för en, sina intimiteter!
Ja, inte för en plats ibland himlens upper ten
vill jag avstå från att höra hur det var med kusin Sven
och Anna Bergvall, den där sommarn när Karl låg i Tyrolen,
och om min svärmor ändå ljög för mig om skedarna och skålen.
Och tänk, ja, tänk när Emilie, den hycklerskan, det trollet,
den hala falska ormen, får bekänna helt och hållet!
Det är synd att vi alla kommer dit som skelett,
för jag skulle vilja se henne, söt och kokett
lägga huvudet på sned och rodna när hon biktar
sina svåraste skandaler, och se hur hon riktar
sina granna ögon vädjande och fromt på den ståtligaste
av änglarna, och talar med sin allra försåtligaste
och mjukaste röst om hur hon alltid menat väl
och aldrig varit falsk, och att det inte fanns nå´t skäl
att tro att hon och Gustaf... ja, Gustaf, herre jemini,
att höra honom klämma fram med, till sist, hur han och Emilie...
Ja, jag tror inte jag kan trivas i himmelen ett dugg,
ifall där inte finns en lagom liten glugg,
då jag kan titta neråt på det älskliga paret
i deras svavelbastu och fråga hur de har´et.
Och blir jag inte salig - fast det vore då skandal -
så kan jag nog stå ut med rätt mycket avgrundskval
för njutningen att se dem ligga och koka och hoppa
som... som klimpar i svavelsoppa."
S Lindström (Tristan):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar