I mörk och isig dimma

I mörk och isig dimma
gå dagarne sin kos.
Min själ bär endast ljusrött
och silvermjukt om sig.
Det strålar från ditt väsen,
från hår och hyn och stämman
och varma skrattets klang.

Hur doftar förmiddagen!
Jag blundande mig sänker
ner i din ljuva färg.

V Ekelund: