Lyrik

I dag, när jag vaknade,
var det så innande vackert
(som det heter här i trakten),
att jag blev lyrisk
och hängde upp min pilbåge
i en ekegren.

Göken gol
och det duggregnade -
vitt, fint, skimrande regn,
så att man förstod
att solen inte var långt borta.
På gårdsplanen
stod den silvergrå malörten
i täta klungor,
och nere över trädorna
låg det violetta agrostisgräset
nedtryckt och överhöljt av pärlor.

Bergen
med sina bronsålderskummel
och gröna gräsränder
låg fuktiga och levande,
mellan skären
gled de små båtarna
på slöjtfiske
och de gamla gårdarna på Säbylandet
låg insvepta i
skiftande slöjor.

Havet låg spegelgrått.
Göken gol
och det duggregnade.
Men regnet blev allt mer skimrande.
Och plötsligt restes regnbågen över Senoren
med havet inunder
och de små grå båtarna.
Och här sätter jag punkt.
Resten kan inte skrivas.

 R Jändel: