Den är ej knäfall eller knäppta händer,
ej ord uti en läxa som man lär.
Nej, bönen är
det stilla ljus, man i sitt hjärta tänder,
när Evighetens ande gästar där.
Den sanna bönen fordrar ej att höras.
Man undrar blott att vägen ej är skum.
Man står där stum
och känner alla stora tankar föras
som blomsterdofter genom själens rum.
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar