i kvällens tätnande dimma.
Butikens ljus genom rutan blekt
på vattenpölarna glimma.
Det blir så underligt varmt och vekt,
det skymmer i sömntungt sinne,
och tankarne viska i brokigt stim
i minnenas dunkel därinne.
En töcknig dag vi gingo ut.
Det skar uti landsvägsgruset,
och fallande droppars plask slog in
i klagande pilträdssuset.
Om mångt och mycket talte vi,
då natten lent sig sänkte
och runt ikring från hus och gård
de fladdrande ljusen blänkte.
Och mörkret gav mig mod till tal;
så löste jag alla tömmar,
och orden klungo om framtidsdåd
och prunkande ungdomsdrömmar.
Jag lyssnar till en skön melodi
i dämpade, veka toner.
Nu ser jag allt genom immigt glas
av krossade illusioner.
O Hansson:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar