Det är frost och vinterskymning över Stockholms stad,
uppåt Söder tändas ljusen, blinka rad på rad,
djupt inunder ligger kajen i elektrisk, vit belysning,
medan strömmen uti slussen hindrar Mälarvattnets frysning.
Över hamnen ruvar mörkret, kolsvart i kontrast
mot den frost, i vinterliggarns tågverk hängt sig fast.
Som det tycks oändligt fjärran Blasiiholmens lyktor flämta,
och på Skeppsbron, under väntan, några tullbetjänter skämta.
Orofulla, svarta böljor vagga strandens ljus,
där det flyter såsom olja över deras brus,
men en liten skeppslanterna drager ut sin egen strimma,
där man redan uti mörkret dova kolvslag kan förnimma.
Och det växer fram ett skeppsskrov, rimmigt, frostigt vitt,
frusande i moln av ånga, nästan bortskymt titt.
Vitförsilvrat tågverk blänker av millioner iskristaller,
när ifrån elektrisk lampa spökvitt sken på prakten faller.
Vinterångaren från Finland! Emigranter, post...!
Finska bönder tullbehandlas: vadmalskläder, kost - !
Annorlunda fordomtima Finland sina söner sände
till det gamla moderlandet från sitt eget lands elände.
Emigrantagenten samlar skulderstarke män
lika talrikt såsom fordom själva konungen
- blott att vadmalsrocken icke byts mot galonerad jacka,
och att bonden icke haver någon kunglig nåd att tacka.
Och de gå i långa rader, seniga och små,
hundskinnsmössan bakut struken, lugna minen på,
packningen ej stort till hinder, sedelboken sydd i barmen,
fast beslutna att gå framåt - icke vika uti harmen!
Några barn och kvinnor följa gråa skaran åt.
En familj är hel och hållen uppå flyttningsstråt:
farmor själv, fast sextiårig, valde lott med den gemensam,
tog sin huskatt med på armen - skulle kiss bli hemma ensam!
Juleottans klockor ringa över hemmets is,
och man skönjer kyrkoljusen genom morgondis;
övergivet ligger torpet, kall är askan uppå härden,
far och mor och barn och farmor - till Amerika på färden!
Du mitt karga land, som bakar stenhårt mödans bröd,
sörj ej att du här går miste om ditt bästa stöd!
Du har offrat dina söner förr åt nationaliteten
- offra dem med dubbelt jämnmod, när det sker åt mänskligheten!
K A Tavaststjerna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar