Om vintern går nog tabulan,
Euklides och grammatikan,
blott man är flink och trogen.
Men ack, det vill ej mera gå,
när björken lövas, sjön är blå
och göken gal i skogen.
Då bär min läxa rakt åt vägg.
Ett sus av rönn, en doft av hägg
i slitna pärmar flytta.
Det kvittrar på varenda rad,
var bokstav slår så hjärtans glad
en liten kullerbytta.
Geografin, din slyngel, säg!
Paris? Arkangel? Visa väg!
Så ljöd magisterns stämma.
- Ack, vem kan tänka på Paris
och frysa i Arkangels is
när det är vår här hemma?
Men dina siffror, pojke, hör!
Hur bär ditt facit hop, munsjör?
Två gånger två gör fyra.
- Nåd, herr magister, nåd! Ack ja,
jag slog just boll i tankarna
och tog en präktig lyra.
Nej, ingen nåd! Hit med din tass
för hic, haec, hoc och der, die, das
och hundöron i hörnen!
- Ack, hejda plaggans snabba lopp!
Jag drömde att i furans topp
jag flög så högt som örnen.
Så gick det då. Så kom den dag,
när, glad som himlens fågel, jag
flög ut kring fält och hagar.
Ack, fria luft! Ack, klara höjd!
Ack, sol och glans och doft och fröjd!
Ack, sköna sommardagar!
Z Topelius:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar