Du ryttare, säg smeden
att noga brodda hingstens sko!
På öde Holaveden
står hal och isig klyftans bro.
Minns skrocket! — Om på friarfärd
du störtar där med hästen,
väl för du till din huvudgärd
din brud från bröllopsfesten,
men främling i ditt eget hem
skall med ett moln på pannan
du längta till en annan
och aldrig veta dock till vem. —
Men ryttarn månlyst springer
i sadeln brått vid lurars ton
och sporrens kringla stinger.
Gud hjälpe! Blank av is står bron!
Från störtad hingst han stiger blek,
hans händer svennens trycka:
- Mig väntar mången kärlekslek,
men aldrig hjärtats lycka.
Mig väntar allt, där felas blott
det enda jag begärde.
Gråt, sven, den avundsvärde
skall sitta ung med håret grått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar