Morgonsång

Detta är livets tigande timme,

solig och salig,

skrattande vit i maktmedveten ro.

Jublet och sångerna tystnat,

ty Glädjen steg över bräddarna.

Hell dig, Glädje, Glädje,

i ditt tysta, självhärliga löje!

Du allena kan pejla

världarnas hemlighet.

O bubblor, bubblor, o skum, skum

är all vår oro, all vår klagan,

ja skum på omätliga vidder,

bubblor på oceanen

är det som vi jaga och vårda och frukta,

men Glädjen, Glädjen är världens grund.

Hur vågar jag...? Och dock!

Tror du att livets blomma,

tusenfalt av lidande ristad,

skulle alltjämt i mörkaste mörker

lysa i skönhet trots allt,

om ej dess rot och hjärta vore

tungt, ja bräddat av salighet?

O bubblor, bubblor, o skum, skum

är all vår smärta, vår blinda klagan.

Glädjen ensam vet mer än andra.

Ja, i dess heliga vita stunder

vilar i bladens dallrande dagar

återskenet av gudomsdjup,

leende, leende.

Som flodvågor, som åskbyar

höljer mig dagens oro snart.

Låt mig minnas i gråt och gråhet,

att klarhetens bländande ögonblick

tvang mig att säga till livet och döden,

till hela världen och även till mig:
"Amen, amen,

ske alltså!"

 
K Boye: