Här drunknar blicken i omätlig glans.
Min hembygds blommor hävas som en slöja
mot luftens ogripbara fjärilsdans.
Du vänlighet, som skimrar ur det höga
blågyllne rummet, välvt omkring min värld,
och lyser mot mig ur vart blomsteröga
jag möter på min tysta pilgrimsfärd!
En ro, där allting jämnas ut, är när mig.
Sjung trofasthetens visa, lingonris,
och till min barndoms oskuldsrike bär mig,
hundloka, smultronblom och ärenpris!
På moln av blomsterdoft mitt hjärta glider
mot dem som göt sin värme i min själ.
Blott ljusa ögon såg jag långa tider
och hörde ord som bara ville väl.
Idyllen klingar här i gräsens strängar
och jag behöver den för denna stund.
Men långt, långt borta blomma andra ängar
och reser sig en hög och helig lund.
Jag såg den aldrig, men jag kan ej skilja
mig från mitt hjärtas längtan och min tros.
Där blommar offersinnets vita lilja
och doftar dövande passionens ros.
G M Silfverstolpe:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar