Diktarna

Mänska! Tro ej, att för dig allen  jorden blommor fick och solen sken. Något för sin egen fröjd också  vill naturen skapa då och då.  Därför...

Sonetten vandrar lekande, men värdig  och elvastavig, fram i fjorton rader.  Man ansett har Petrarca för dess fader.  Nu är den första kvadr...

Jag minns en tid – må sent han bli förgäten – då höge skalder sutto här i ring, då på var sitt av Gustafs gyllne säten här satt Franzén, ...

Mot nordens hav jag sträcker färden med ljumma vindar alla år; ett budskap från den södra världen, jag kommer dit med sol och vår. Jag ...

Såg du, hur Dalaälven drog med skum och dån från fjäll och skog? I havet snart far strömmen ut, men se, förut han gör besök på en minut ...

Tänk någon gång på den, vars hjärta gömmer din änglabild så troget inom sig, på den, som ofta hela världen glömmer att blott i stillhet t...