Diktarna

En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut en gång. Vi sjönk i gröna doftande djup utan grund och kände ingen ...

Sent omsider står jag vid ödenas berg. Runtomkring som ovädersmoln skockar sig formlösa väsen, skymningsdjur, svartvingade, fosforögda. Stan...

Radion ropar som vanligt om krig. Jag sitter i mörkret och tänker på dig. Vad blir det för liv och öde du får, du, som nu går på ditt sjätte...

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bi...

  Sakta smyga spända kammarherrar i gemakens mattor fram på tå, hyssjande hr riksmarskalken spärrar vestibulen, där man ej får gå. Ljudlöst ...

Jag är sjuk av gift. Jag är sjuk av en törst, till vilken naturen icke skapade någon dryck. Ur alla marker springer bäckar och källor....

Passar inte till upprorsman och tvangs ändå bli det. Varför är inte mitt öde privat? Varför rotar jag i det? Eller, om jag nu måste slåss, v...