Markus följde folket åt,
som i kyrkan sig inställte,
där blev skräcklig låt och gråt,
ty den prästen var en hjälte,
lagsbasun och straffprofet;
folket tjöt. Vem kunde annat?
Ja, herr Pär skall ha förbannat
var och en som intet grät.
Markus var allena den,
som sitt öga intet blötte,
därför sad' en helig vän,
som i sidan honom stötte:
"Dyrka Gud och gråt, min son!"
"Ja", sad' han, "nog vill jag dyrka'n,
men jag hör ej hit till kyrkan -
far min bor en mil härfrån."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar