två solbrända unga fröknar
och sände i tanken sin herr kusin
långt bort till Saharas öknar.
Han gick där så lärd, så spotsk och hög
och tycktes dem rent förkrossa.
Och konversationen var matt och trög -
vad kunde den väl förlossa?
Han kunde ej plundra ett körsbärsträd,
ej föra en krocketklubba,
ej svänga en lie i gulnad säd
av fruktan att dräkten rubba.
För gammal att meta, för lat att ro...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar