Vibyggerå

Här ändades journalen

Laestadius skrev.

I bergens lä är dalen,

där sista vistet blev.

Långt bort är Jäkkviks strand

och ödemilens karga land,

där gamle Slompen klev.

Här smeka havets vågor

Vibyggerå kust.

Han glömmer färdens frågor

och fattigårens pust,

men drömmer kanske än

att fjällets ulvspår yrt igen

och stört hans jägarlust.

När vårens svalor draga

mot Hornavans sjö,

låt dem en hälsning taga

från den som ung fick dö!

Säg Peljekaise, att

han älskade dess ljusa natt

och Lövmokk-ängens hö!

Säg Sädvas tysta stränder

där Trollius ler:

han knäppt de trötta händer

i vackert nattkvarter.

Han vet, att morgon gryr.

När sista skuggan för den flyr,

Guds ljusa berg han ser!

T Nilsson: