Går jag tomning och driver jag läck?
Det är tyst bland de blåsande sångerna.
Gubben Leda har hundvakt på däck.
Jungman Fröjd ligger bjuggsjuk i skansen,
och hojtar om präst och vill dö.
Själva skeppskatten slokar med svansen
och det är en förbannad sjö.
Vi stack ut ifrån Frisco i strykande
sydväst med en hälsningssalut.
Nu stampa vi ängsligt i rykande
orkan och ha bärgat var klut.
Vi förde en Nike i bogen,
förgylld och präktigt gjord.
I morse vid gryningen tog en
långfräsare den överbord.
O, minns jag ej vårnätter sjungande
i sydkorsets drömmande glans,
på hävande dyningar gungande
vid mareld och flygfiskars dans.
O, djupt under skälvande stjärnor
i porlande doftfylld passad
vi gledo med tända lanternor
mot sagornas öar åstad.
Som slavar vi lågo på årorna
när ett strandhugg det gällde ibland.
Och vi kysste de svarta señororna,
på de vajande palmernas strand.
Som bekransade främmande gudar
vi flögo i stormande vals
med mandelögda små brudar
från Nippons ö om vår hals.
Men gigorna tystnat och låtarna
i vår skutas värsta seglats.
Nu hoppa de bästa i båtarna
och strypa varann för en plats.
Men jag svär i den kvava kabyssen
medan sjön häver högt sina torn:
Så vid Gud! Jag skall klara den kryssen!
Jag dubblerar med glans Kap Horn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar